Underbara underbara
Vilken fantastisk dag!
Det hade jag INTE trott när M väckte mig imorse med ett "-Faan vad det regnar!".
Jag valde att somna om då och vaknade inte förrän det var typ lunchdags och då sken solen och det var helt fantastiskt fint ute.
Jag gick ut och började räfsa undan lera och stenar från gräsmattan. Sen kom världens bästa farfar och tyckte att vi skulle ta ner häcken så då gjorde vi det. Vi har båda sagt till M i ett par år nu att den behöver föryngras, att vi borde klippa den riiiiktigt långt ner men M har ändå klippt den en bit under axelhöjd vilket lett till att upp till brösthöjd är det tomma pinnar SEN kommer löven. Nu fick farfar ta kommandot vilket ledde till att vi nu har en gräsligt låg, gräsligt ful rad med pinnar som nästa år kommer att vara en tät och fin häck. -Precis som jag vill ha det!
När vi hade tagit ner häckmonstret hittade vi något annat som behövde åtgärdas. Upp till en halvmeter från häcken var det mossa och ogräs som kunnat växa till sig ostört under häcken. Jag och T rensade ogräs och M skrapade bort mossa. Farfar städade upp häckrens. Det blev riktigt riktigt bra!
Sen börjar ju träden blomma och i rabatterna blir det vackrare för varje dag som går.
Jag ÄLSKAR den här tiden på året!
Seriöst?!
Jag är så otroligt trött på ett fenomen som jag sett ganska mycket av sista året.
Det är männsiskor som vill HA men som inte vill GE, eller jobba, för det de vill ha.
Uttalanden av den här typen får jag höra istort sett varje dag:
"TÄNK om jag också hade sån karaktär"
"TÄNK om jag tyckte att det var roligt att träna som du"
"Det är väl ingen konst när man är sådär hurtig"
"TÄNK om jag också hade tid..."
"Men JAG kan inte träna XX, jag tycker att det är SÅ tråkigt"
Ovanstående kan varieras i all oändlighet...
Allvarligt talat!
Det är lika förbannat skitjobbigt/töligt för mig att komma igång med träningen som för någon annan.
Jag HAR inte mer tid på mitt dygn än vad du har.
(däremot så är vi faktiskt 2 vuxna i familjen och kan planera vår tid)
Det är AP-trist att jobba upp konditionen, -även för mig.
Jag har social fobi, det är FAN ingen lek för mig att gå till gymmet eller elljusspåret!
Jag använder mat som tröst, det ÄR inte enklare för mig än för dig att "äta rätt".
MEN!
Det ENDA sättet att når ett mål är att kämpa för att nå det.
Det FINNS inga genvägar! (ge upp tankar om piller, snabbdieter, träningsvarienter som tar 0 min per dag men ger dig supermodellkropp på en vecka)
INGEN annan än du kommer att få dig till målet.
Jag är så trött på att höra alla dessa ursäkter!
Jag är så trött på att ni förminskar min insats med antydningar om att jag skulle ha det enklare än er!
-SLUTA GNÄLL!!!
Vill du ha en förändring?
-JOBBA för den!
Jag anar ett mönster…
Vi skissar som sagt var på altanen.
Jag hade grannarnas i bakhuvudet. Den är så fin, nätt och passar perfekt med huset OCH trädgården. Inget fult påbygge utan verkligen jättegenomtänkt.
Maken och jag traskade ut i trädgården för att mäta.
Jag berättade min vision och han lade raskt till ett trädäck i marknivå.
Hel plötsligt står vi med ett jäkla monster till bygge med 22kvm altan och ytterligare 30 kvm trädäck runt min nätta lilla altan.
*SHIT* vad vi kommer att få snickra!
(sneglar än mot grannarnas fina lilla konstverk till altan)
Projekt dränering -amazing!
Här hemma har vi ofta en diskussion när vi ska dra igång olika projekt.
Maken som "kan själv" vill inte anlita hantverkare. Jag som ser hur maken blir allt mer sliten vill anlita hantverkare.
Projekt dränering var dock så stort att även M insåg att vi nog bör lejja bort det hela om vi ska få en vettig semester i sommar.
Jag har aldrig dränerat så jag har ingen aning om hur lång tid det kan ta. Närmaste grannen dränerade själva med hjälp av en kille som kom och grävde åt dem, det tog en månad. Grannen snett över gatan dränerade själv med ett par kompisar, han höll på en knapp månad.
Jag var dock säker på detta: Det kommer att ta tid och det kommer att se för jävligt ut här -länge.
Vår grävare kom på tisdag, på fredag var det klart och då hade han dessutom hjälpt oss gräva upp lite stubbar och grejjer i trädgården.
Det tar ett tag innan vi kan återställa helt eftersom marken runt huset måste sjunka först men SÅ illa tycker jag inte att det är.
Här kan ni se lite bilder från den knappa vecka de höll på.
Mitt projekt framöver blir att borsta bort hortensiarötter från fasaden och måla husgrunden.
Det finns en klyfta
...mellan min uppfattning och verkligheten när det gäller min vikt och storlek.
Förra veckan köpte jag en klännig på H&M men eftersom det var så lång kö till provrummet sket jag i att prova utan ryckte med mig en medium. Den var på tok för stor. "Jäklar vad stor den var i storleken" sa jag. "Jäklar vad du köper fel storlek" sa kollegorna.
Jag fick alltså gå tillbaka och byta klänningen. Eftersom jag gjorde det på fredag efter jobbet så hade jag gott om tid att strosa runt i olika affärer och prova kläder. På Carlings fanns ett biträde som nog tyckte att han hade gott om tid också för han var grymt hjälpsam och VÄLDIGT envis (och pedagogisk).
Han lät mig välja storlek själv men hängde raskt på mig ett par av samma modell som var 2strl mindre. Sen tvingade han ut mig i butiken till helkroppsspegeln mellan bytena och stack till mig nya plagg att prova tills jag till slut fattade att jag har small. Jeansen blev ett par LEE Scarlett i storlek 29/33.
Sen tyckte han absolut att jag skulle ha ett par snygga t-shirts också.
Tja, -Oliver tyckte de var skitsnygga iallafall.
Dagens lärdom: Om man har storleken small på H&M så KAN man rimligtvis inte vara tjock. -eller..?











