Platsar inte i experternas bild

Veckan som gick var det tydligen en dieteist som  i SVTs debatt uttryckte någon slags oro för att LCHF är socialt avvikande så jag var ju orolig att festen skulle bli helt FÖRSTÖRD för att hela 30% av våra gäster ville välja bort potatisen. Den oron kom helt på skam för även de som åt blomkål och broccoli kunde föra sig och alla hade så trevligt så! Det var inte heller så att någon mobbades, ifrågasattes eller på annat sätt for illa pga sitt val. Tvärtom var det en ganska bra samtalsöppnare 🙂
(Av alla argument jag hört mot LCHF så är nog detta det roligaste)

Livsmedelsverket har förövrigt fått fram att bara 3% tror på LCHF. Kostdoktorn har gjort en liten analys av den undersökningen på sin blogg. Han konstaterar även att de 3 procenten läser mycket. Jag ger inte så mycket sådana undersökningar men tycker att de efterföljande diskussionerna kan bli oändligt lustiga när alla möjliga sidor och parter ska spetsa sina argument in absurdum.

Jag är glad att jag lever i en mer tillåtande och flexibel värld än experterna.

Jobbiga beslut som blir bra

När O var bebis och i stadig takt utvecklade fler och fler allergier och var mer eller mindre täckt av eksem tvingades jag och hans pappa att fatta beslutet att skaffa nytt hem åt vår katt.

Det blev en familj som då stod oss nära som tog sig an våran lilla Busan och det kändes jättebra.

Tidigare i år kunde vi läsa i lokaltidningen att hon blivit skeppskatt på heltid och reste med husse och matte på en segelbåt på obestämd tid. Igår var det en ny artikel i samma tidning. Ett längre reportage där även Busan fick vara med. (länk kommer när artikeln publicerats på webben)

Hon är så fin, ser ohyggligt frisk ut för sin höga ålder (16 år) och idag VET jag att hon fick det bästa hem hon kunnat få.

GUD vad jag saknar att ha katt!!!