När jag var yngre spelade jag tvärflöjt.
Jag tog faktiskt lektioner ända tills något år efter att jag slutade gymnasiet.
Även om jag aldrig blev värst duktig på det så fortsatte jag ändå vilja lära mig.
Mitt största problem är att jag har rätt dåligt självförtroende och inte vågar spela när andra hör och det passar inte värst bra ihop med att ha familj så sedan jag blev sambo har jag knappt spelat alls.
Fram till för ett par år sedan övade jag ett par ggr i månaden, när jag var ensam hemma eller när bara barnen var hemma, då i källaren så att de inte skulle höra värst bra. Sedan blev den dealen helt enkelt för obekväm och helt plötsligt hade jag packat ner flöjten och alla mina noter i en låda längst in i förrådet. Där har den legat i 2 år nu tills jag häromdagen letade fram den.
Idag har jag spelat ett par pass. Jag började på första sidan i min allra första lärobok och jobbar mig framåt. Det går ganska bra så här långt, kanske beroende på att jag så här långt är på en väldigt enkel nivå *ler*
För att förebygga återkomst av den depression och de panikångestattacker som jag haft ett av/på-förhållande med sen sena tonåren går jag i kbt, mer specifikt jobbar vi med mindfulness. Otroligt intressant och användbart nästan jämt. Det är något som jag nästan tycker skulle stå på schemat i skolan precis som gympa…
Hur som helst så har jag försökt att omsätta det jag lär mig där till verkligheten och det fungerar bra men när jag aktivt jobbat på att öka min medvetenhet, min närvaro, så har jag mer och mer saknat spelandet.
Att fotografera är något som håller mig i nuet och som får mig att registrera det vackra, scanna av min närhet efter det intressanta, det vackra, det som jag vill bära med mig.
Att träna konditionsträning är något annat som får mig att fokusera på nuet. Att utmana kroppen på det sättet är perfekt för det.
Att spela ett instrument är ett annat. Om man inte är medveten i nuet när man spelar är det svårt att spela bra. Man KAN inte älta det förflutna när man spelar, man KAN inte oroa sig för framtiden. Man fokuserar på det man gör NU. Som flöjtist håller man koll på sin hållning, sin andning. -PERFEKT!
Idag är jag ensam hemma och fast besluten att återta grundtekniken iallafall.
Det går långsamt, men det känns bra!