Inatt fick Lillebrors kropp nog av dumheterna. Den orkade helt enkelt inte vara utan mat men ångestfylld längre så han började kräkas vatten och galla i mängder. Maken fick stanna hemma från jobbet och på vägen till mitt så bokade jag tid hos tandläkaren.
Tandläkaren behövde inte ens dra ut tanden, den masserades ut med en tops 🙂 men under nedhållning av 3 pers 🙁
Nu äter han igen och vi slipper sitta och lyssna på sörpelsuget under begravningen.
Vilken tur att det gick så bra hos tandis!
//B
Japp! Skönt att det är över men jag önskar att han kunde iallafall försöka vicka ut dem själv…