Vi ska åka till Stockholm.
Gå på Gröna Lund…
Jag vet att barnen kommer att älska det och att det kanske blir sommarens höjdpunkt för dem .
Själv får jag ångest, hjärtklappning, kallsvettas och vill verkligen bara gråta vid blotta tanken.
För mig är vår huvudstad något av en helvetesplats. Alla ljud, nya platser, nya färdmedel, nya sociala koder i ett HÖGT tempo får mig helt ur spel.
Göteborg är helt annorlunda. Där kan jag liksom flyta runt på ett annat sätt. Det är ett annat tempo och MYCKET mer layedback på något sätt.
M vet och förstår…
Nu sitter jag och läser kartor, information om Gröna lund, tittar på filmer från Grönan och allt annat jag kommer över så att jag känner igen mig när jag kommer dit. Det blir mindre överväldigande då.
Tunnelbanan kommer jag aldrig att förstå men M fixar det åt mig *skratt*
Jag vill ju så gärna träffa vännerna och ge mina barn en sommarupplevelse.
Tim tittar också.
Först ville han INTE.
ABSOLUT inte åka till Stockholm, ABSOLUT inte åka karusell.
Gärna träffa ”sina killar” men INTE åka bort.
Nu längtar han. Han tjatar om ”Gröna koppen”
När han blir fundersam tittar vi på filmerna igen, påminner oss om hur de ser ut. Tittar på kartan så att vi vet var vi kan köpa glass när vi behöver paus 🙂
Jag längtar efter vännerna och har nog kommit så långt att jag funderar på om jag verkligen bara ska ha ett åkhäfte eller om jag ska satsa stort och verkligen göra Grönan fullt ut. Undrar om jag kan få med någon av vännerna isåfall, kanske vill Ph leka med mig… Det vore faktiskt väldigt kul!