Etikett: arbetslöshet

Rätt mycket av ens tid går åt till väntan och för det mesta känns det ok. Det känns som om det liksom hör till men en del väntan är i ärlighetens namn SKITjobbig. Som nu, när jag väntar på att min senaste arbetsgivare ska skicka ett arbetsgivarintyg så att jag kan skicka in papprena till a-kassan så att jag så småningom ska kunna få a-kassa.

Nu är det förvisso så att jag har turen att ha jobb lite drygt en månad fram men jag vet att det inte är helt ovanligt att de behöver 3 månader på sig att handlägga så jag vill gärna få allt iordning så snabbt som möjligt.

Varje dag min fd. arbetsgivare tar på sig att skicka intyget blir liksom ännu en dag längre från ekonomisk ersättning i augusti.

Idag är då alltså min första dag som arbetslös.

Då är det viktigt att man skriver in sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen, något som låter enkelt men som snart visade sig vara ett snudd på omöjligt projekt.

Vår arbetsförmedling är stängd onsdagar så på hemsidan hävisar de till ett nummer man ska ringa för att skriva in sig.
Jag ringde nummret, följde de hyffsat många valen och hamnade till sist i en telefonkö där jag fick plats nr 64…

Efter en lååååång stund fick jag svar av en kille som sa nått i stil med ”Om du ska skriva in dig måste du besöka din arbetsförmedling”
Jag protesterade, förklarade att kontoret är stängt och hänvisade till instruktionerna på min AFs hemsida.
Då ger han mig samma instruktioner som ajg fått på hemsidan. Talar om för mig vilket nummer jag ska ringa och vilka val jag ska göra och här tappar jag tålamodet en aning och försöker verkligen förklara för honom att det är precis vad jag gjort när jag hamnat hos honom.
25 (!!) minuter senare har han äntligen förstått och kopplar mig då till en handläggare i vår by (vänta här nu… -är inte det kontoret stängt..?)
Handläggaren här tar ytterst motvilligt emot mina uppgifter och upplyser mig sedan om att jag måste skriva in mig på kontoret imorgon för att min inskrivning idag ska vara giltig… *suck*

Jag har ägnat nästan en timme åt att göra något som jag MÅSTE göra men som ingen VILL att jag ska göra och som jag ändå måste göra om imorgon coh som jag dessutom ska ogöra på måndag då jag inte längre är arbetslös.
Det kallar jag meningsfullt och värt varenda skattekrona… -eller inte!