Sitter med en kopp kaffe med vispgrädde och en skvätt vaniljlikör, lyssnar på Takida (LOVE Spotify!!) och läser om komposition. Egentligen skulle jag vilja tjyvstarta med någon av mina kurser men de startar inte förrän 19e så jag får hitta på något eget istället.
Jag börjar närma mig kameraköp men har en aning svårt att bestämma mig. Jag vacklar mellan att försöka hålla i plånboken lite eller gasa på. Då och då återkommer jag till funderingar kring vad som egentligen är ekonomiskt. Är det mest ekonomiskt att välja det billiga alternativet eller lurar jag mig själv då? Jag vet ju hur det var sist då jag köpte det paket som var billigast. Sen fyllde jag på kameraväskan med fler (billiga) objektiv. I slutändan hade jag bränt ganska mycket pengar men var egentligen inte nöjd ändå. Kvalitet kostar men det är svårt att stå upp för sina val när man inte samtidigt gör dem med en uppoffring.
Jag kan inte ens köpa en elvisp utan att få höra att ”men jag har ju en hemma som du kunde fått” så uppenbarligen tycker min omgivning att jag antingen är extremt fattig eller inte borde få ha hand om mina egna pengar. Ibland får jag även en känsla av att jag inte har förtjänat att använda nya saker. Jag betvivlar dock att maken skulle få samma gensvar när han köper nya vapen eller annat till jakten. ”Klart grabben ska ha bra grejer” heter det då nämligen. Jag håller med fullständigt men undrar varför det inte gäller mig med. Han jagar en vecka om året, jag bakar 2ggr i veckan så varför är en hushållsmaskin för halva pengen lite provocerande..? -värt att fundera på.
Nu vet jag ju iofs att oavsett om jag väljer det billigaste eller drömmen så kommer det på någon front att ifrågfasättas.
Nu ska jag fylla på min kaffekopp, ta ett digestive till och analysera en bildserie med postsäckar…
