Det blev sent igår igen. Inte pga Tim utan för att vi låg och pratade.
Vännernas separation tär på oss. Vi rannsakar oss själva och försöker lösa upp alla knutar. Vi bär båda på en rädsla att gå samma öde till mötes och försöker finna lösningar som hjälper oss att undvika det. Det känns konstigt men samtidigt hoppas jag att vi kan lära av deras uppbrott.
Älsklings-Thérèsen ringde idag. Hon var ynklig… Jag vill åka dit med min änglapaj och trösta. HUR fixar man sånt? Hur visar man människor som bor 30 mil bort att man bryr sig och tycker om dem? Jag kan bli så frustrarad av att en människa jag tycker så väldigt mycket om är så långt bort. –VILL!! Har insett idag att jag har svårt att säga rakt ut till en peson att jag tycker om den. suck Om jag kunde bli som folk nånn gång…
Har åkt runt och tittat på tapeter, jämfört priser och jagat idéer. Nu först inser jag vilken frihet körkortet innebär. Jag kan åka vart jag vill, när jag vill. behöver inte tänka på busstiderna. Jag kan åka och handla själv utan att behöva jaga reda på någon som ska köra mig. Jag kan vara lite impulsiv och låta bli att planera så mycket.
Jag har tandvärk igen förresten. Har haft det i ett par dagar men nu börjar det bli riktigt besvärligt. kanske borde dra ut de där j**a visdomständerna iallafall…