Ram-tiddi-didlja dudi damm-diddi-didlja dudi daddel-didi-dimdam tidlja dudi-dej.
Det har jag gått och sjungit på sedan jag läste på löpsedeln att Thore Skogman gått bort.
Tidpunkten var juni -86. Platsen Karlstads Förlossningsavdelnings väntrum. Brorsan och jag tillbringade åtskilliga timmar i väntan på syrrans ankomst. På radion kördes en tävling i surströmmingspolkarefräng. Timme ut och timme in lyssnade vi på “Ram-tiddi-didlja dudi damm-diddi-didlja dudi daddel-didi-dimdam tidlja dudi-dej”.
Mitt bestående minne av honom är med andra ord ingen sorglig sak (även om familjen här hemma börjar ledsna nu…)
Ram-tiddi-didlja dudi damm-diddi-didlja dudi daddel-didi-dimdam tidlja dudi-dej.