Bradåligt

Mattias har dragit igång “projekt skåpbygg”.

Det går ut på att sätta väggar på Olivers lagerhylla och måla den betonggrå (hyllan har hängt i sen jag var liten så den är lite sliten). Sen ska det på en pinnvävsjalusi på framsidan.

Bror skulle komma så jag gjorde ananaspaj. Som vanligt följdes inte planerna och jobbet var förgäves…
Eller kunde ha varit iallafall. För när jag var som mest sur och vresig så ringde Andersson och undrade om han fick kaffe 🙂

Lars tittade oxå förbli så det blev en bra dag trots allt. Jag kämpar som fasiken för att lära mig picture publisher och JÖSSES vad kul det är :-))

Idag känns det lite bättre

Mattias kan göra underverk för mig när jag är låg.

Han förstår verkligen vikten av att lyssna och att krama om. Det är så skönt att han inte försöker lösa mina problem eller bagatellisera dem. Han är en bra lyssnare och en underbar livskamrat. Dessutom är han väldigt förlåtande…

Just nu är jag fortfarande låg men och vansinnigt stressad men jag kan se lösningar på många av problemen iallafall. Det är inget avgrundsdjup jag står inför utan mer en väldigt djup grop. Jag har vänner som ser om mig så gott de kan. Och det känns oxå bra. Jag börjar inse att jag mår bra av att få lära ut saker. I stor sett varje kväll sitter jag vid datorn och lär någon någonting om hemsnickeri, bildbehandling eller nått annat kul. Jag KAN mycket (jag har bara inget papper på mitt kunnande, inga siffror på hur bra jag är). Jag blir lycklig av att dela med mig av mitt kunnande.

Trötter

Köpte tapeter. Jag hittade precis vad jag ville ha och det blev inte så hysteriskt dyrt heller.

När jag kom hem hade Margita ringt och sagt att hon skulle hämta Oliver under eftermiddan. Det hade jag ingen aaaaning om eftersom Stefan sa att han skulle hämta Oliver sent på kvällen så det ändrade dagsplanerna lite.

Jag la mig för att vila på älgen och när jag kvicknade till ser jag att Oliver har hämtat saccosäcken och täcket och lagt sig bredvid mig. Där låg han och sov jättegott. (utan att ens ha satt på TVn).

Under kvällen åkte vi till Lasse en sväng så att jag fick se nya lägenheten. Den var ju hur snygg som helst. Jättemånga snygga lösningar. (blev lite avis faktiskt…) När vi kom hem monterade vi upp vitrinskåpsdörrarna och det blev riktigt bra.

 

Ska det vara så här?

Jag tror jag blir galen, – inget funkar som det ska.

Jag har fortfarande inte fått något arbetsgivarintyg och det är ganska exakt ett år sen jag blev uppsagd. (Inget intyg, ingen A-kassa) Handels medlems bråkar med mig. Inga arbetsplatser vill ha mig, Kameran kommer inte och nu fick jag en lapp i brevlådan att renoveringen skjutits upp, inte hela utan BARA vår trappuppgång…

Dessutom har en felprioritering som jag gjorde tidigare i höst hoppat upp och bitit mig i arschlet. Jag satt en lång stund mitt i vardagsrummet och grät. -Vad har jag för framtid egentligen? Jag vet inte om jag håller på att glida in i en depression.

Jag ringde vårdcentralen men de har inga läkare så jag verkar inte kunna få någon hjälp heller. Jag får väl vara tacksam att jag bara har ont i själen antar jag så att jag inte har gallsten eller en tumör eller nått. Jag vet inte hur jag ska orka mig igenom en dag och sen en dag till och sen…. Vem ska fånga upp mig om jag faller? Jag önskar att Matte jobbade i stan idag…

 

Förvirrat

Tog en promenad ner till Norrstrand.

När jag kom dit visste jag inte vad jag gjorde där så jag gick och kollade i skyltfönster. När jag kom till banken insåg jag att det nog var dit jag skulle så jag gick in och tog ut pengar. Sen gick vi och handlade och i kön började Tim skrika. Han ILLvrålade, spände kroppen i en båge, klättrade i vagnen som om han hade vansinnigt ont någonstanns. Skrek och skrek och fortsatte med det hela vägen hem. Där fick han en flaska och somnade efter ett par minuter och var som vanligt sen.

Olivers möbler kom. STORA paket…
Mattias åkte och hjälpte Lars på kvällen.
Lena tittade förbi.