Jag har skrivit om det en massa gånger.
En av lillebrors större problem är tänderna, munnen.
Jag är noggrann med att borsta hans tänder medans maken tycker att han är stor kille och kan bosta själv vilket funkar hyffsat så länge som det inte finns minsta lilla obehagshärd i munnen vilket det gör nu i form av en lös tand som inte kommit ut som den borde. (Om man låter honom sköta det själv missar man varningssignalerna och det kan hinna gå ganska långt innan man upptäcker det.)
Det leder till att lillebror undviker att borsta hela den delen av munnen.
Nu har maken varit bortrest i helgen och jag har fått ta nattningen och såg då hur jäkla illa det var ställt i munnen. Det känns så vanvettigt hopplöst varje gång jag inser att om inte jag har 100% kontroll får saker och ting slagsida och sjunker snabbare än jag hinner skriva WASA.
Jag fick alltså ta tag i tandbiten redan i fredags och eftersom det var jag som nattade accepterade han genast att airflossa och att få tänderna borstade. -inga problem alls. Men som det blödde *suck*.
Dag 2 blev det problem för nu visste han att det skulle blöda och han har liksom ärvt en av sin fars mindre praktiska små egenheter, -Att tuppa av vid åsynen av blod.
Jag hann airflossa och kom in 3/4 i tandborsningen när han föll som en nyfälld fura rakt på toalettstolen efter att ha spottat.
Jag är så arg på mig själv som släppt nattningen och känner mig vansinnigt maktlös av medvetenheten att jag håller på att gå sönder av stress/press och en för krävande vardag redan nu och alltså måste återta nattningen för att minstingen ska ha en fungerande rutin.
Jag har stor förståelse för varför det inte fungerar, det här med rutiner.
Jag kan se likheter i problematik och inser rationellt att det är för höga krav jag ställer men jag blir GALEN av att jag måste vara med i ALLT för att det ska fungera.
Oavsett vem som har ansvaret för vad så är det jag som i slutändan måste se till att det blivit gjort och helt ärligt… -det håller på att ta kål på mig.
I en dryg månad har jag haft ont i huvudvärk för att jag inte kan slappna av ordentligt och jag inser att jag trots nivån av stress har gjort för LITE.
Finns det någon därute som kan förstå nivån av stress?
