Jag tror jag blir galen, – inget funkar som det ska.
Jag har fortfarande inte fått något arbetsgivarintyg och det är ganska exakt ett år sen jag blev uppsagd. (Inget intyg, ingen A-kassa) Handels medlems bråkar med mig. Inga arbetsplatser vill ha mig, Kameran kommer inte och nu fick jag en lapp i brevlådan att renoveringen skjutits upp, inte hela utan BARA vår trappuppgång…
Dessutom har en felprioritering som jag gjorde tidigare i höst hoppat upp och bitit mig i arschlet. Jag satt en lång stund mitt i vardagsrummet och grät. -Vad har jag för framtid egentligen? Jag vet inte om jag håller på att glida in i en depression.
Jag ringde vårdcentralen men de har inga läkare så jag verkar inte kunna få någon hjälp heller. Jag får väl vara tacksam att jag bara har ont i själen antar jag så att jag inte har gallsten eller en tumör eller nått. Jag vet inte hur jag ska orka mig igenom en dag och sen en dag till och sen…. Vem ska fånga upp mig om jag faller? Jag önskar att Matte jobbade i stan idag…