Imorgon börjar min sista vecka på jobbet. Det känns jättekonstigt.
Orsaken till uppsägningen är en omorganisation som varit på gång sen förra våren och som delvis kommer sig av det faktum att kårobligatoriet blir en allt hetare potatis och det är ett sannolikt scenario att den kommer att avskaffas. Skälen är många men organisationen slimmas helt enkelt och mina arbetsuppgifter kommer att läggas ut externt och på kollegorna..
Jag är inte arg eller ledsen på de som nu tvingas verkställa det här, de gör så gott de kan och månar om mig så gott det nu går. Alla år av konstig personalpolitik är inte deras fel men det har gjort mig aningens känslig.
Jag är såklart ledsen och orolig för framtiden men det är situationen i sig som gör mig ledsen, inte de som sitter med perosnalansvar.
Möjligtvis känns det som ett slag i magen att det finns de som låtsas som om allt är som vanligt och inte med ett ord har berört det faktum att jag försvinner. Vi är ju inte SÅ många på arbetplatsen… Det kostar så lite att fråga hur någon mår. Att ignorera en person i kris är verkligen bara att förvärra situationen.
Jag kommer att vara arbetsbefriad från fredag 8 dec till mitten av februari.
Skrevs:2006-12-03 22:30:22