Nya soffan hämtades igår. För att få ut den fick de montera ner den i atomer och dessutom montera bort trappräcke och spaljé hos förra ägaren.
Gamla soffgruppen packades på släpet och körs till loppis.
Den var skön att sitta i men ack så liten. Jag vill kunna slänga upp benen i soffan och halvligga ibland. Det gick INTE i den gamla.
O gick i paraden på byn förresten. (Vi har en liten årligen återkommande happening här som bla innebär en parad med föreningslivet på orten) Han gick med scouterna och sen käkade vi korv med pinnbröd. Sen blev han urarg på mig för att jag inte lät honom stanna kvar på torget när jag gick hem frammåt halv nio. Jag försökte förklara att det inte är en bra plats den tiden på dygnet för pojkar som inte ens fyllt 10 men utnämndes snabbt till världens sämsta mamma. Jag antar att det är bara att tacka…
Han kommer så småningom att förstå att du är världens bästa mamma, bara inte just då 😉
Kram!
Det är rena berg-och-dal banan det där. Ena stunden är man världesn bästa och nästa sekund är jag inte värd vatten och ibland begriper jag inte vad jag gjort.
Hans far kallar honom “den lille tonåringen” för det här är nog en försmak av vad som väntar oss.