15.00 -Börjar jobba
19.00 -Kollegorna som gått dagen går hem -*hoppsan* jag fick visst ingen rast eftersom de som slutade tidigare skulle hinna med sina…
22.00 -Varuhuset stänger
22.15 -Sätter mig i bilen och åker hem
22.35 -Kommer hem
22.40 -Går och lägger mig
05.45 -Stiger upp
06.05 -Sätter mig i bilen och åker till jobbet
06.30 -Börjar jobba (inventering)
11.00 -Varuhuset öppnar (inventingen ännu inte klar)
11.05 -Öppnar en kassa trots att jag inte har kassapass under dagen eftersom det är så långa köer.
11.50 -Efterlyser den person som egentligen ska ha kassan men han anser inte att han ska sitta, schemafel.
11.59 -Stänger kassan och bestämmer mig för att se till att få rast idag. Det är inte mitt fel att kassaschemat är fel och därför inte jag som ska ta skiten för det.
12.15 -Bryter ihop och gråter mig igenom lunchrasten, till beskådan för varuhusets resterande personal.
12.30 -Avdelningschefen erbjuder mig att gå hem.
Inom 24 timmar har jag arbetat 2 arbetspass (totalt 14 timmar) med bara 8,5 timmar emellan. Det är inte ens lagligt då man ska ha minst 11 timmar dygnsvila.
Under första arbetspasset fick jag 26 minuters rast där jag skulle haft 60. (60 minuters rast kommer ändå att dras på min lön). Under andra arbetspasset tvingas jag agera på ett sånt sätt att jag gör mig obekväm och skapar missnöje bland kollegorna för att få gå på lunch innan jag slutar.
Som extrapersonal är man chanslös och ofta rättslös. Hela tiden känner jag att om jag inte gör mitt bästa och är alla till lags så kommer jag inte att få göra fler timmar. Om inte kunder och personal är 100% nöjda med mig åker jag ut.
Jag utnyttjas av alla. Kunder, kollegor, chefer…
I efterhand heter det alltid “men du skulle ju ha…” men när det kommer till kritan nästa gång så är det ändå alltid andras arbetsuppgifter som är viktigare, andras raster, andras kunder.
Jag är TRÖTT nu!
Kan ingen människa fatta att jag inte är en maskin?
Fy f-n!!! Jag fattar inte att du står ut! Hoppas det blir mycket, mycket bättre på det nya jobbet!Är det ett vikariat eller varför inte en tillsvidareanställning? På vilket företag?
Grejjen är väl just att jag inte gör det,
-jag står inte ut.
Jag är inte ensam om att tycka att det är jobbigt. Jag vet att många i personalen mår jättedåligt men det hela har börjat urarta i något slags “VM i egoism” där jag råkar stå lite för långt ner i rankingen.
Nya jobbet är ett vikariat på Stiftet. Jag kommer att jobba där fram till och med maj. Det är ett pappavik så jag hoppas på en repris ler
Kom ihåg vad som är viktigt i livet. Du har en fin familj, ett bra hem och vänner omkring dig. Det är vad som egentligen betyder något så låt inte en värdelös arbetsplats sänka dig, det finns de som har betalt för att lösa problemen…
Och ta de raster du har rätt till när du skrattar dig igenom nästa arbetspass
Pete: Jodå, det är allt så jag har försökt göra hittills, skrattat mig igenom nästa pass alltså, men alltför långa dagar, alltför få vilodagar och för många förlorade raster gör att det helt enkelt inte håller i längden.
Och vad familjen beträffar… Ingen vill vara gift med en ständigt frånvarande partner och barnen mår verkligen inte bra av att jag antingen jobbar eller är för trött för att orka med dem.
Jag fattar. Och arbetstidslagen kan jag utan och innan, fast bara för lärare. Men 11-timmarsregeln gäller alla! Även dig! Skrämmande att de “kan” behandla dig på det viset, jag blir så arg!
Hoppas, hoppas att det blir bättre på nya jobbet. Hur mycket längre måste du stå ut på det här?
Kram!
Men systeryster! Vägra bli utnyttjad. Man kan inte alltid vära bäst, så är det bara. Tillåt dig att muttra lite emellan åt..det mår man bara gott av. ett *hookärringjävelsssttt* kan få lite av frustrationen att komma ut! puss
Vännen, jag lider med dig!
Ska skicka snälla tankar till dig imorgon (eftersom vi inte får vara med om du-vet-vad).
//Busan, nyss hemkommen från inventering av vin.
Miriam: Jag tror inte att någon gör det medvetet utan det är nog mer så att alla är så hyperfokuserade på sig och sitt att de inte ser vad som händer omkring.
Jag kommer att jobba extra där fram till och med december men i betydligt mindre omfattning i november och december. När jag jobbar min halvtid på stiftet tänker jag unna mig att säga nej när det blir för mycket.
Lova: Jag ser dig framför mig, muttranedes… * fniss *
Busan:Man kommer inte undan, de blåklädda är överallt på mitt jobb. Dessutom känns det som om nästan alla jag känner varit där på förhandstittar men det är ingen som velat bjuda med mig ens på det 🙁
Jag tänker ägna mig helhjärtat åt min rosa vardagsrumsvägg idag istället.