Den här helgen har det verkligen varit fullt ös.
Fredag kväll tillbringade vi hos Os farmor på grillfest för att fira lite födelsedagar.
Lördag försökte vi verkligen att jobba undan lite hemma. Försökte är nyckelordet här då det var 30 grader i skuggan och jättefuktigt i luften. En av Ms bröder dök upp och hjälpte till framåt eftermiddagen och min syster kom också och gjorde oss sällskap. Så blev det grillning igen… 🙂
Söndag gav vi upp försöken att renovera och åkte och badade (skrev om det igår…) sen försökte vi ändå att måla lite så att vi ska kunna städa och möblera idag.
I går kväll ringde Os farmor och berättade att hennes hund fått gå till vila. Han har blivit sämre och sämre sista året, haft några bra perioder men nu på slutet har han varit riktigt dålig och när vi var där i fredags kunde han knappt röra på sig. Jag satt med honom en lång stund på golvet i farmors arbetsrum och masserade honom och nu är jag så tacksam att jag tog mig den stunden med honom. Det var sista gången…
O är lite ledsen och jag skrev ut ett kort av Allie och gav O en ram så idag ska han göra ramen fin. Allie har ALLTID funnits för O. Han kom till farmor när O fortfarande var bebis. Jag har varit brutalt ärlig med hela förloppet mot barnen för jag vill att de ska veta att i ansvaret för ett djur ingår även att se till att de inte lider.
Vi är lite ledsna och dämpade hela familjen för att han är borta men tacksamma för tiden som varit och även för att allt löste sig så fint på slutet.
Nu när M kom ut till bilen har någon slagit in rutan på den. * häpp *
Eran bil eller firmabilen? Usch i vilket fall.
Ja, djur lever och dör och man kan sakna dom enormt. Men barn tar ofta saker på ett väldigt bra sätt. Kommer du ihåg när barnen (våra) var med och slaktade tuppar? När det var klart undrade dom om vi inte kunde få sånt kött nu…. Jag trodde att döden skulle vara nått jobbigt för dom då men icke.
Saknaden däremot efter någon/något man älskat är ju nått helt annat.
Jag är också glad att du tog dig den stunden och att du redan då visste att det kanske inte skulle bli så många fler.
KRAM
Wanel
Döden i sig är långt ifrån något nytt för O. Han har varit med vid slakt av både älg, får och kaniner.
Det är något HELT annat att förlora en individ som man älskar och som liksom alltid har funnits. Jämförelsen haltar och känns inte helt bra.
Han vet att det var “det rätta” för Allie men saknar honom och säger själv att han inte kan fatta att han inte finns mer.