Ok, idag var det dags att öka tempot lite och det kände jag mig inte helt bekväm med. Jag diskuterade med M om att köra första veckan ett varv till men när jag väl stod där i spåret körde jag igång vecka 2 ändå.
Ökningen bestod i att öka joggingen till 90 sek och återhämtningen (rask promenad) till 120 sek.
Ni anar inte i hur dålig form jag var när jag påbörjade det här och är än…
Ni anar heller inte hur det känns i benen när man inte äter kolhydrater eller hur stor avsaknaden av ork är när kroppen ska läras att hämta energi till löpningen från fett istället för från kolhydrater.
Det GÅR, det finns många som till och med anser att det är fördelaktigt, bland annat Frank Nilsson som skrivit boken ”Istället för doping”.
Någon som vet hur det känns är en av våra goda vänner som inte bara tränar regelbundet utan kolhydrater utan upplever en stor prestationsskillnad.
Jag har ring min vän för stöd. Det fick jag -tack!!
Nåväl…
Jag inte bara tog mig runt, jag följde instruktionerna i podcasten till punkt och pricka och jag betade av nästan 500 meter mer än sista passet förra veckan på samma tid. -HEJA MIG!
Sen kom jag till bilen, stretchade grundligt och började nästan grina när jag plötsligt kände hur det kändes i låren…!
Jag ska vinna den här fighten!
Jag kan hantera smärtan!
När programmet är klart kommer jag att springa hela passet!
Det enda sättet ätt lämna bottform är att kämpa sig uppåt!!