Idag har vi varit på LCHF-seminarium.
Det var Annika Dahlqvist (fettdoktorn), Andreas Eenfeldt (kostdoktorn) och Lars-Erik Litsfeldt som föreläste. Anna J D Jakobsson var där och berättade om sin nya bok också.
Jag såg fram mot seminariet och tyckte att det skulle bli jätteintressant men misstänker att jag helt enkelt var för påläst. Det vi fick höra var inget nytt och de känslor jag haft för de olika föreläsarna bekräftades och tillockmed förstärktes under eftermiddagen. Kostdoktorn var nog ungefär precis så sympatisk som jag fått uppfattning om honom att vara. Litsfeldt var överraskande humoristisk och nu är jag än mer sugen att köpa åtminstone en av hans böcker.
M som läst en del kostlära har hela tiden varit positiv till kosten och för honom föll ännu ett par pusselbitar på plats verkade det som. Han är fortfarande positivt inställd till det hela och nu hoppas jag att han är en aning mer motiverad också.
Roligast är att se hur våra förut så skeptiska vänner verkligen gör jätteframsteg och hur det verkligen syns på dem hur mycket bättre de mår trots att det nog inte ens är ett år sedan han i deras kök varnade mig för att ”hålla på med det där för länge, hjärnan måste ha kolhydrater” *ler*. Jag körde med ”rivstarten” i GI-viktkolls program vilket är förvillande likt LCHF. Jag åt ett minimum av kolhydrater och var i ganska färsk ketos.
Då, när jag körde med GI-viktkoll mådde jag otroligt bra och såg stora resultat under rivstarten men ju längre in i programmet jag kom, och ju längre tid som passerade mellan mig och rivstarten, desto mindre blev vinsten. Det var det som sen fick mig att bli nyfiken på den metod som ju liksom kör rivstart hela tiden, nämligen LCHF.