Scoutdrama

Båda bröderna går på scouterna.

Igår när de kom hem frågade storebror om vi hade plåster. Varför undrade jag och fick till svar att ”T har blivit påkörd” -WHAT!!

Efter lite nystande visade det sig att den blöta snyftande fläck i hallen som normalt sett går under tilltalet T ironiskt nog hade blivit påkörd av en cykel utan lyse under scouternas mörkerspårning.

Det hade absolut inte varit någon fara om han inte tagit emot sig med munnen.
Det blödde inte mycket men såret satt precis där hud blir läpp och gapade ganska fult, fläskläppen var ENORM, dessutom fick jag inte titta nått närmare i munnen så jag ringde 1177 för att rådfråga dem. De tyckte att en någon borde titta p ådet och försökte få in oss på närmaste VC (som ligger drygt 2 mil bort) men de hade inte tid så vi blev hänvisade till akuten.

Jag måste säga att det kändes enormt fånigt att ta upp akutens tid med detta men blev barskt informerad om att DET var inte min sak att avgöra.

M fick åka in då jag ju faktiskt är sjuk och kräks. Efter 2,5 timme kom de tillbaka i samma skick som de reste. Det såg fint ut och även om sköterskan tyckte att det definitivt skulle sys så sa läkaren att det bara skulle förfula ärret. Tejpa var tydligen inte heller någon idé där så han får väl få ett hack där då.

Lillebror har 2 lägen när han skadar sig ”helt jäkla panikslagen” och ”helt jäkla apatisk”. Han växlade däremellan hela kvällen. M var smart nog att ge honom sin telefon att spela på för när han spelar så stänger han av allt. Sköterskorna fick således trycka, peta, klämma och till och med öppna munnen på honom.