I morse när jag åkte upp till ICA blev turen lite längre än tänkt.
En liten farbror precis framför mig i kön svimmade av. När han kommit till sans svimmade han av igen.
Eftersom han slagit i huvudet och bla inte kunde säga sin ålder ringde vi ambulansen och jag hjälpte personalen att hålla honom kvar. Själv tyckte han att det vore helt naturligt att sätta sig i bilen och köra iväg men det vägrade vi.
Flera gånger tappade han i närvaro och när han ”kom tillbaka” ställde han samma frågor varje gång.
Själv tyckte han inte att det var något konstigt alls med det hela för han hade inte ätit på hela veckan pga ”någon sommarsjuka”.
Ambulansen kom och hämtade honom och personalen där fick också försöka förklara för honom att han borde undersökas och definitivt inte skulle köra bil.
Tycker synd om lilla farbrorn men blir ochså riktigt arg på den omdömeslöshet som gör att man sätter sig bakom ratten i det tillståndet. Vi hade alla en himla tur som inte fick oss själva eller någon i vår närhet ihjälkörda.
Något säger mig också att han inte är den enda lilla människan i universum som brustit i omdömet så.
Om någon av er blir sjuk och behöver hjälp med något…
-LOVA mig att ni ringer mig eller någon annan och inte åker iväg själva.