Allvarligt?

Vaknar med mördarhuvudvärk men eftersom jag börjar få rutin på det här nu så har jag Ipren+Panodil och en flaska vatten på nattduksbordet. Ca en halvtimme senare klarar jag att gå upp och vet att jag har ca 2 timmar på mig att få i mig något att äta och duscha innan huvudvärken (och nu yrseln) kommer tillbaka. Fram till igår har jag sett till att ta mig till jobbet också.

Jag får ta tabletterna 3ggr per dag så det gäller att planera/tänka till.
Fram till igår har jag väntat med dos nr 2 tills en timme innan jag ska köra hem för att sedan ta den sista innan jag går och lägger mig så att jag klarar av att somna.

VårdCentralen har jag besökt ett par ggr under veckorna som gått och vet att jag INTE har järnbrist (längre), jag har ingen sköldkörtelrubbning, inte borrelia.
-alla värden är normala.
Min tant doktor tror att det är vanlig hederlig spänningshuvudvärk och försöker förklara för mig att det faktiskt kan bli ordentligt handikappande och vill sjukskriva mig. Det hela kan visst hänga ihop med min flygfärd i trappen tidigare i våras. Först vägrade jag och åkte till jobbet men igår vaknade jag av att jag försökte kräkas av smärta. Då gav jag faktiskt upp! Nu är jag sjukskriven.

Men allvarligt… -spänningshuvudvärk?

Så länge som jag har färska smärtstillande i kroppen mår jag rätt bra. Sen smäller det och jag blir jäkligt ynklig. Ont i knoppen, illamående, ljusskygg, och knappt någon balans alls.

Det är visst viktigt att jag ser till att spänningarna i ryggen/nacken släpper så jag ska försöka vara aktiv i mina smärtfria perioder säger tant doktorn. Långa raska promenader och annat som får mig att slappna av. Inte ligga still i sängen/soffan eller sitta framför datorn alltså. Har bokat in en sjuhelsikes massa massage-tider också veckan som kommer.

Vi är inne på dag 23 nu, huvudvärken och jag.
Vet ni hur grinig man blir av att ha ont så pass länge?

Spänningshuvudvärk alltså..?
Hur fan ska man bli tagen på allvar med det?