Idag gjorde vi något spännande. Vi åkte på lapphundsträff på Kilene.
Jag erkänner, det var en chansning. Dino är inte så bra på hundmöten och jag är inte så van att hantera honom men jag ville se HUR han beter sig när det blir mycket nya individer omkring honom. Jag ville såklart också träffa fler lapphundsägare (bla Dinos uppfödare) och de hade försäkrat mig om att jag inte skulle känna mig bortgjord, de har alla saker de behöver träna sa de.
Vi var 7-8 personer som dök upp med 1 eller 2 hundar vardera. Dino blev HELT i gasen. Jag brukar försöka undvika att dra i kopplet eftersom han då drar ännu mer och blir mer och mer fixerad men nu var det bara att köra hälarna i backen och hålla fast. Han skulle lära känna alla samtidigt, gå först OCH kissa på varenda buske SAMTIDIGT.
En av de andra ägarna tog en gruppbild som faktiskt är lite rolig. Alla hundar sitter duktigt och tittar på fotografen eller sina ägare medan Dino drar tvärs över bilden för att sniffa. Han var så uppeggad att han liksom kröp längs backen, mer lik en jordfräs än en stilig lapphundshane. Ingen värdighet där inte 🙂
Inger, hans uppfödare, avlastade mig lite och lyckades lugna honom en smula. Där syntes det verkligen hur min ovana påverkardet hela men hon påpekade att han är väldigt stark och föreslog att vi kanske skulle testa kemisk kastrering så trots allt kändes det som om det inte BARA är mitt fel att han blir så stressad.
Efter mötet var jag helt slut och Dino somnade nästan omedelbart i bilen. När vi kom hem hann jag inte ens ta av honom selen innan han somnade på golvet.
Imorgon ska jag ringa veterinären…