Att backa i 120

Utan några längre utläggningar och med hopp om att ert minne sträcker sig ett par år bak i tiden så sammanfattar jag läget med att det nu är december och jag mår som sämst, har som minst energi. Det är bara så det är! Jag gör så mycket jag bara kan för att hålla läget under kontroll.

Så! Nu har jag påmint er om den lilla detaljen och bakgrunden till varför det nu kommer något som kan uppfattas som ett gnälligt inlägg…

Jag har lite otur gällande tidpunkten för mitt tillstånd.
När jag mår som sämst förväntas jag alltså fixa den här julegrejjen.

I teorin är ju det här JÄTTE-lätt fixat. Det är ju bara att vänligt men bestämt tacka nej och ta det lugnt men här kommer ett annat av mina problem in. Det där med att tacka nej är inte min grejj. Jag har nämligen lyckats mata min hjärna full med att det är mitt ansvar att alla andra har det bra och är lyckliga och om jag skulle tacka nej så skulle sannolikt något jättehemskt hända. Just i den frågan har jag heller ingen hjälp av älskade maken som osannolikt nog har ÄNNU svårare att tacka nej.

Jag går alltså runt och tackar ja när jag borde tacka nej och bär hela världens välmående på mina grymt klena axlar. Väl medveten om att vissa i min närhet förväxlar sjuka Anna med Grinchen. Vem farao vill vara en Grinch så jag fortsätter att säga ja till saker som jag vet kommer leda mig in i en flera månader lång gråtkantad dvala, mer känd som ”sjukskrivning pga depression”. Jag har ju ändå varit där under ett par år även om det var länge sen nu… Känner igen vägen men begriper liksom inte hur jag ska ta mig av den.

I år tog jag ledigt 2 dagar innan jul för att i lugn och ro hinna fixa inför jul men lik förbannat sitter jag plötsligt i trappen och grinar så det skvalar, med hjärtklappning och yrsel.

Bara tanken på det där julefrid-perfekt-lyckligt-goda som jag känner att jag borde fixa så att alla andra kan få en god jul räckte.

Så här kommer det!

Din julelycka hänger INTE på:

• vår närvaro vid ditt julfirande (vi firar hemma)
• statusen på vårt hem (stökigt men fyllt av kärlek)
• jukortet från oss (kommer inte i år heller)
• vår julmat (kommer att köpas färdiglagad)

 

Från och med NU kommer jag inte göra en enda grej som jag inte verkligen VILL.
Ungarna ska ha en glad mamma till jul.

Din goda jul = ditt ansvar!

Jag MÅSTE lära mig sätta gränser!