Bara vanlig vardag
Var på andra intervjun på Hög-data. Det kändes jättebra och jag VILL HA jobbet… *Håller tummarna*
Oliver var jätteledsen idag igen när jag hämtade honom. Efter att ha diskuterat saken med en av fröknarna kom vi fram till att 3 timmar per dag är för lite för honom. Han behöver få vara där längre stunder. Måste ordna det…
Äntligen fredag, och trista veckan slut
PÅ fm. ringde en tjej från AF och rekomenderade att jag skulle söka jobbet på Hög-Data… *duhuh*
Dagen har varit tråkig så jag har roat mig med att tvätta och städa mera.
På em. ringde en tjej från Hög-Data och ville boka tid för intervju.
Känns bra för då är jag inte helt avförd än iallafall…
Nu på kvällen har jag haft en orgie i typsnitt. “osså en jätteroli leek” Det är inte ens roligt att datra när inte Matte är hemma 🙁
Jahapp. Inatt åkte lille maken ut för att samla och jaga… *suck*
Älgjakten ligger lite fel i kalendern för oss tycker jag nog 🙂
[singlepic id=217 w=320 h=240 float=right]Tims första födelsedag.
HU vad tiden går fort…
Under dagen fick killarna vara på dagis medans jag var till AF och såg till att bli inskriven så nu är jag arbetslös igen.
När vi kom hem gjorde vi minitårtor med muffins och jordgubbsfrosting. Det va MYCKET uppskattat kan man säga 🙂
[nggallery id=101]
Lena kom förbi efter jobbet och firade med oss och hjälpte till att montera sparkcykeln.
Oliver fick sova i vår säng så att jag skulle kunna montera ihop sängen. Lena och Håkan fick komma och hjälpa mig med sängen och jag är JÄKLIGT tacksam för den hjälpen kan jag lova. Det var inget litet projekt… Vi var klara före ett någongång sen skulle paketen slås in…
Ledig.
Fick mail från ett företag som undrade om jag var intresserad av ett deltidasjobb i deras butik.-Jamen naturligtvis..! Jag åkte dit under eftermiddan och det känndes jättebra. Han skulle höra av sig med ett förslag på omfattning, lön mm. Nu lär det väl bli ett himla spring för att kolla mail.
Jag tror jag blir galen, – inget funkar som det ska.
Jag har fortfarande inte fått något arbetsgivarintyg och det är ganska exakt ett år sen jag blev uppsagd. (Inget intyg, ingen A-kassa) Handels medlems bråkar med mig. Inga arbetsplatser vill ha mig, Kameran kommer inte och nu fick jag en lapp i brevlådan att renoveringen skjutits upp, inte hela utan BARA vår trappuppgång…
Dessutom har en felprioritering som jag gjorde tidigare i höst hoppat upp och bitit mig i arschlet. Jag satt en lång stund mitt i vardagsrummet och grät. -Vad har jag för framtid egentligen? Jag vet inte om jag håller på att glida in i en depression.
Jag ringde vårdcentralen men de har inga läkare så jag verkar inte kunna få någon hjälp heller. Jag får väl vara tacksam att jag bara har ont i själen antar jag så att jag inte har gallsten eller en tumör eller nått. Jag vet inte hur jag ska orka mig igenom en dag och sen en dag till och sen…. Vem ska fånga upp mig om jag faller? Jag önskar att Matte jobbade i stan idag…