Etikett: gnäll

Under dagen igår utvecklades förkylningen till öroninflammation.

Naturligtvis efter vårdcentralens telefontid.
Idag kom jag inte fram under telefontiden och när jag slingrat mig runt systemet och fått tag i en sköterska bad hon mig avvakta och äta antiinflammatoriska smärtstillande… -så otippat…

Att jag har öroninflammation råder det dock inga tvivel om. Det har jag haft någon gång om året sen jag var bebis så det känner jag igen.

Timmen efter att jag tagit en tablett är hyfsat ok men sen…

Det gör så vansinnigt ont.
Jag försöker att inte visa hur ont det gör för att inte skrämma T som också är hemma sjuk. Han är hostig och snorig men inte febrig så han mår rätt ok verkar det som. Jag har låtit honom sitta i soffan på undervåningen och spela spel. Nu sitter han på sitt rum och bygger lego.

Imorse vaknade jag av att T satt bredvid mig i sängen och pratade om köket. Han undrade om det verkligen får se ut så… När jag kom ner förstod jag vad han menade. Det såg ut som rena kriget.
M har säkert de bästa av avsikter. Jag är övertygad om att han verkligen tänker ta dag i det. – sen. Det är bara det att sen inte har någon bortre gräns. Igår skulle han säker bara se på Stargate, sen skulle han bara natta T, sen skulle han bara spela en stund sen var klockan för sent och han tänkte att han skulle ta det imorgon.

En gryta diskas ganska lätt om man tar det direkt. Sen har det torkat fast och är betydligt svårare.

Jag har förstått på kollegor, grannar och andra vänner och bekanta att det här är ett ganska vanligt problem. Att skjuta saker till ett odefinierat sen så att man till slut har ett katastrofområde att ta vara på alltså… Min slutsats efter många samtal med vänner och bekanta är att kvinnor vill kunna slappna av i ett rent hem. Män ska bara och tar jobbet sen, någon gång, kanske.

Därför har jag nu, med öroninflammation och hyffsat hög feber, städat kök och toaletter för att köpa mig frid att få sova en stund innan vi ska äta en bit mat. Sen kan jag ta en ibumetin till och i det lugna, någorlunda smärtfria bakvattnet av den måste jag ta tag i tvätten så att jag kan få ro att sova en stund i eftermiddag.

Jag tycker INTE om det!!!
(jag är helt färdig…)

Jag är sjuk och vill bli omhändertagen.
Jag vill kunna lita på att det finns en vuxen till som tar ansvaret när jag inte kan.

Inatt sov jag runt 2 timmar. Tim är lite krånglig (förmodligen tänder) och vill BARA bli pillad på.

Man ska stryka honom över magen, ryggen och benen. Minsta lilla paus ger ett illvrål. Jag vaknade med nackspärr. Det var förmodligen ett resultat av att jag legat halvvägs ner i sängen med fel kudde och fläkten på och pillat på Tim. Dagen var inget bra. -Ont, -Trött… Tim lyckades få ut foto-skivan ur brännaren så nu är alla foton från -02 (inklusive de från bröllopet) väck. Jag grät en lång stund. När Mattias kom hem la jag mig i badet för att slappna av, sen masserade han mig och han lyckades ta bort den värsta smärtan så att jag bara var lite öm. -Jag älskar honom!

På kvällen åkte jag till Lena för att hjälpa henne få lite ordning. Det fixade hon själv. Jag vet inte vad som fick mig att tro att jag skulle kunna hjälpa henne med min nacke och min enorma trötthet. Jag tror inte att den tröttheten som små barn kan innebära är begriplig förrän man gjort det själv. Dessutom finns det ju tydligen någon slags lag på att om man är mammaledig (avskyr ordet) så ska hela tillvaron vara perfekt och fläckfri. Mattias tycker inte så men många andra som tittar förbi. Man får frågor som “jobbig dag?” (Underförstått: -eller varför ser det annars ut såhär) Sömnbrist, bläckfiskarmad bebis, uttråkad 5-åring, leda osv. är INTE skäl som gills.

Hade på nått sätt förväntat mig att kameran åtminstone skulle skickats idag men men…