Inatt sov jag runt 2 timmar. Tim är lite krånglig (förmodligen tänder) och vill BARA bli pillad på.
Man ska stryka honom över magen, ryggen och benen. Minsta lilla paus ger ett illvrål. Jag vaknade med nackspärr. Det var förmodligen ett resultat av att jag legat halvvägs ner i sängen med fel kudde och fläkten på och pillat på Tim. Dagen var inget bra. -Ont, -Trött… Tim lyckades få ut foto-skivan ur brännaren så nu är alla foton från -02 (inklusive de från bröllopet) väck. Jag grät en lång stund. När Mattias kom hem la jag mig i badet för att slappna av, sen masserade han mig och han lyckades ta bort den värsta smärtan så att jag bara var lite öm. -Jag älskar honom!
På kvällen åkte jag till Lena för att hjälpa henne få lite ordning. Det fixade hon själv. Jag vet inte vad som fick mig att tro att jag skulle kunna hjälpa henne med min nacke och min enorma trötthet. Jag tror inte att den tröttheten som små barn kan innebära är begriplig förrän man gjort det själv. Dessutom finns det ju tydligen någon slags lag på att om man är mammaledig (avskyr ordet) så ska hela tillvaron vara perfekt och fläckfri. Mattias tycker inte så men många andra som tittar förbi. Man får frågor som “jobbig dag?” (Underförstått: -eller varför ser det annars ut såhär) Sömnbrist, bläckfiskarmad bebis, uttråkad 5-åring, leda osv. är INTE skäl som gills.
Hade på nått sätt förväntat mig att kameran åtminstone skulle skickats idag men men…