Ibland får man väldigt påtagliga bevis för att det är sant som det sägs att man växer med uppgiften.
O har sista halvåret blivit så enormt mycket vuxnare iom att han fått ta större ansvar. På senare tid har det ju varit morgonproceduren iom att M ligger borta under veckorna och jag ofta är för trött för att få något vettigt ur mig på morgonen.
O går alltså upp när hans klocka ringer, fixar frukost till sig och om T har vaknat får han också frukost. Han klär på sig och packar skolväskan och håller koll på vilken tid han måste gå för att hinna i tid. För det mesta har jag hunnit komma upp innan de ens ätit klart men O behöver ingen hjälp alls på morgonen nu.
Nu har han tagit ett STORT kliv till och åker tåg själv. Det var premiärtur idag och det gick hur bra som helst. Jag hade tänkt ringa när jag visste att tåget skulle gå från sista stationen innan vår men han hann före och ringde mig för att påminna om att han skulle hämtas om en stund.
Jag tycker att det är supercoolt och är SÅ stolt ler
Jag vet faktiskt precis vad du menar, men känner inte du oxå den där lilla rädslan att “nu kommer nya problem” moped och sånt, aj aj aj. Men Stolt det är man när man ser sina telningar bli stora 🙂
Vi pratade faktiskt om EXAKT det inatt när vi inte kunde somna… Det är inte långt till moped, fylla och sex… PANIK
Nu lär det ju inte bli aktuellt imorgon men ja inser ju att så snabbt som tiden har gått hittills så är det nog här snabbare än jag vill förstå.
Jagkänner mig som dom där gamla man snackar om som säger att “tiden går så fort, tar vara på den”, men så är det ju faktiskt. Guuud va gammal jag har blivit.