Utredning II igång

Efter nästan 3 års väntan är äntligen utredningen kring Ts behov i rullning.

Att sitta i 1,5 timme och prata med en sjukgymnast, en läkare och en psykolog om Ts små egenheter och problem är verkligen fullständigt utmattande.

Jag vet inte hur M upplevde det men jag kännde verkligen att de såg problemen. Den första bedömning som första psykologen gjorde för ett par år sedan då hon la fram det som att problemen ligger hos M och mig verkar vara historia. De tittade på mycket mycket fler saker och såg att det finns en hel del som han (och vi) verkligen behöver hjälp med. Behovet av utredning var solklart, hans problem uppenbara och behovet av hjälp och stöd lika så.

Det känns jobbigt men bra…