Att vända ett till synes sjunkande skepp

Min äldste kille som går i åttan har haft lite svårt att få rutinerna att fungera kring det här med läxläsning och jag känner igen mig SÅ mycket i hans hopplöshet inför det obestigliga berg som läxorna kan upplevas som när kropp och knopp är i kaos. Samma hopplöshet, -olika sätt att försöka överleva.

Min lösning har alltid varit att göra listor, planera, stycka ner allt i hanterbara småbitar och hela tiden revidera min plan. För mig har det fungerat för att jag har en ganska strukturerad hjärna som tänker ganska fyrkantigt.

Sonen är estet och hans tankar är mer som en korg med garnnystan än mina fyrkantiga. När jag sorterade papper slänger han dem längst ner i skåpet. När jag gjorde listor och bröt ner materialet till hanterbara munsbitar gömmer han sig i källaren och hoppas att berget ska lösas upp av sig självt med tiden.

Till slut växte sig berget dock så stort att det blev helt ohanterligt och skolan slog larm. *kris*-*panik*-*risk för uteblivna betyg* löd larmet. Sonen var nedbruten och det märktes på hela honom att han verkligen INTE var nöjd med situationen.

Så vad gör man då som mamma när sonen helst bara vill spela datorspel och glömma allt vad skola och läxor heter?
När han envist hävdar att det inte finns några läxor, inga prov… (Om man låtsas som om det jobbiga inte finns så KAN det ju, rent teoretiskt, försvinna… -eller?!)

Det finns säkert en miljard saker som man ska/kan/bör göra men jag valde att ta kontrollen och dessutom utnyttja hans (och mitt) teknikintresse.

Jag började med ett möte med mentorn. Tillsammans har vi sedan varit i kontakt med berörda lärare och skaffat fram underlag för det material som saknats. Det tog en dag eller två.

Sen ströp jag tillgången till internet med Windows Live Family Safety. Det har vi kört länge men nu skärpte jag tidsgränserna rejält. Jag förklarade tydligt vad jag gjort, varför och att det framöver kommer att fungera som så att när jag VET att läxorna är gjorda kommer datortid att utdelas.

Vid det här laget var jag INTE populär!

Därefter letade jag upp ett antal appar som kan hjälpa honom.
(Skriver separat inlägg om apparna)

Det har nu gått snart 3 veckor sedan skolan slog larm och idag har vi varit på utvecklingssamtal.
Det ämne där betyget hängde som lösast är inte längre något problem. Han är ifatt och det ser BRA ut.
Det ämne där han inte fick betyg i höstas jobbar han stenhårt med och så här långt ser det jättebra ut.
I övriga ämnen ser det riktigt bra ut också men det roligaste är att se den förändring som skett i övrigt. Han försöker inte längre fly undan utan VILL läsa läxorna. Han är motiverad  och samarbetar jättebra. Mentorn var uppriktigt imponerad över framstegen, som han dessutom åstadkommit på så kort tid.

Jag är superstolt!

Det som ger ett gott liv är inte att vara felfri och perfekt utan att hela tiden arbeta för att bli bättre.
För att kunna bli bättre krävs ibland att man stannar upp och funderar lite kring VARFÖR saker och ting inte fungerar och sedan försöka hitta sitt sätt att ta sig an problemet.