Jag vet faktiskt inte vad som är värst. Smärtan eller tröttheten.
Just nu är jag som en SJUKT övertrött liten unge och gråter för ALLT och inte blir jag mer smärttålig av tröttheten heller.
Sen har vi det här med ljuset. Om det nu har varit mulet hela jäkla sommaren… Varför måste det vara sol just NU? Idag har jag haft markiserna nere och gått med solglasögon på inomhus.
-Stackars familjen!
Jag gör vad jag kan för att hitta rätt igen. Promenader, yoga, saker som ger mig energi och kanske kan få mig att slappna av men DAMN vad det är svårt. Smärtan och yrseln får mig att vilja lägga mig ner hela tiden och sova men det är egentligen inte sömn jag behöver mer av.
Jag har bokat in 3 massage-tider den här veckan och tror på dem.
Fram tills jag börjar bli som folk igen tänker jag BARA fokusera på just att bli bättre. Jobbet får klara sig utan mig. Det finns ingen som har något att vinna på att jag återgår till jobbet i det skick jag är nu. Jag hade tänkt att åka dit ”eftersom jag ändå ska till stan på massage” men insåg att om jag måste sova efter en promenad på 20 minuter så är nog inte 8 timmars ”proffessionellt bemötande” och problemlösning riktigt vad jag kan prestera.
Nu ska jag hoppa i säng och försöka sova lite vilket inte kommer att bli HELT enkelt eftersom jag redan sovit 3ggr idag.