Vilken dag

Idag har på många sätt varit dagen då inget blev som tänkt. “Inget” är visserligen en överdrift men det kändes så en kort stund nu på kvällen.

Först var det sjukdom på jobbet som vände lite saker uppochner och ställde mig och några till inför att iscensätta något vi inte var helt förberedda för.

Medans jag försöker pressa fram en lösning på ett problem som det tog med sig ringde O’s fröken och sa att han var sjuk. Han hade inga nycklar med sig heller så det var inte fråga om att han skulle gå hem själv. M fick åka hem och släppa in honom och åka till jobbet igen.

När jag kom hem visade det sig att O tappat bort sina nycklar. Under tiden som jag försöker förklara honom hur allvarligt det är att tappa bort nycklarna så börjar han flimra med blicken och läpparna blir helt vita och han ragglar baklänges. Han svimmar och vaknar till efter en stund men är liksom halvt vid medvetande en stund.

Jag tar tempen och det visar sig att han har 39.8 vilket kanske inte är mycket för många men för honom är det MASSOR. Han har haft kraftiga hallucinationer vid lägre temperatur än så. Följdaktligen fick vi klämma i honom alvedon och när han fortfarande inte svalnat var det duschen kvar…

Nu har han tillochmed druckit lite och jag hoppas verkligen att han kryar på sig rejält till imorgon för då kan varken M eller jag vara hemma. Med lite tur kan jag sluta tidigt iallafall…