När O var bebis och i stadig takt utvecklade fler och fler allergier och var mer eller mindre täckt av eksem tvingades jag och hans pappa att fatta beslutet att skaffa nytt hem åt vår katt.
Det blev en familj som då stod oss nära som tog sig an våran lilla Busan och det kändes jättebra.
Tidigare i år kunde vi läsa i lokaltidningen att hon blivit skeppskatt på heltid och reste med husse och matte på en segelbåt på obestämd tid. Igår var det en ny artikel i samma tidning. Ett längre reportage där även Busan fick vara med. (länk kommer när artikeln publicerats på webben)
Hon är så fin, ser ohyggligt frisk ut för sin höga ålder (16 år) och idag VET jag att hon fick det bästa hem hon kunnat få.
GUD vad jag saknar att ha katt!!!
Åhh vad skönt att få höra sånt, det skulle vara min värsta mardröm att bli tvungen att göra mig av med min lurv.
Badrumsplanering ser fin ut
kram kram