Bara vanlig vardag
Idag har vi varit och tänt ljus.
Jag brukar tända ett kollektivt ljus i närmaste minneslund men i år kändes det mest rätt att åka dit Gabriel ligger.
Tim och jag tände ett ljus och satt på huk en stund och filosoferad kring änglar. Sen ville Tim gå ett varv längs området (det är VÄLDIGT vackert) så vi gick där och kände oss högtidliga.
En Särskild Plats I Mitt Hjärta
Under etiketten “sorg” har jag lagt inläggen om Gabriel. Han kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta .
Till speciella tillfällen gjorde jag förr minnesböcker.
Det var länge sedan jag gjorde en sist men jag tyckte att nu var ett bra tillfälle att göra en.
Idag har vi tagit farväl av lille Gabriel. Det har varit en omtumlande dag och nu känner jag mig trött och tom men samtidigt glad.
Morgonen var jobbig. Jag hade svårt att komma igång och hade ingen aptit alls, ville helst bara krypa tillbaks under täcket och bara deppa.
Till slut lyckades jag iallafall fixa iordning mig och komma iväg (men inte innan jag hade brännt en skiva till Gabriels resa). Första stoppet var blomsteraffären för att hämta ut handblommorna. Sen var jag tvungen att tanka, då insåg jag att jag aldrig skulle klara dagen på tom mage och försökte hitta något som iallafall inte var motbjudande att stoppa i munnen, efter mycket letande blev det en dajm-choklad (den är fortfarande bara halvslut…).
Sen hade jag fått den stora och ärofyllda uppgiften att hämta Gabriel. Mattias mötte upp vid bårhuset och vi lastade i den lilla kistan. Jag hade bäddat fint bak i bilen med lamullsfällar och spelade Carolas vaggvisor för honom under resan. Det kändes så stort och fint. Jag har vänner som aldrig skulle lämna sina barn i min vård men Lena och Håkan lät sin son åka med mig till sin sista vila.
Begravningen var OTROLIGT vacker. Prästen, som är vän med Gabriels morfar, gjorde vårt farväl till honom så personligt och varje ord träffade rakt i hjärtat. Jag bara grät och grät. När vi fick gå fram och ta farväl satte jag mig på huk vid has lilla kista och la ner min bukett bredvid honom. Jag höll en hand på hans kista och skickade med honom så mycket kärlek jag bara hann. Mattias fick hjälpa mig upp och iväg.
Efter begravningen åt vi en liten lunch i församlingshemmet. God mat och trevligt sällskap gjorde att hela begravningen verkligen fick en fin avslutning. Jag hade jättesvårt att slita mig från familjen bara, hade gärna varit kvar hos dem hela dagen.
Jag körde Gabriel en sista gång och den här gången hade jag jättesvårt att släppa taget. Jag satt i bilen en lång stund innan jag ringde vaktmästaren som skulle hämta honom. När han väl var hämtad satte jag mig i bilen igen och allt bara rann ur mig. Jag saknade uppgift, saknade mål. Ringde en gång till föräldrarna för att höra om jag kunde göra men det hade de inte… Plötsligt kände jag mig ensammast i världen. Tomheten var enorm…
Eftersom jag ändå gjort en del under dagen som jag aldrig trott att jag skulle klara bestämde jag mig för att åka in till city. Jag kör inte i city, tycker det är otäckt. Dessutom är det jobbigt att hitta parkering och jag har aldrig vågat parkera i parkeringshus. Nu tog jag sikte mot det stora parkeringshuset mitt i stan. Jag vet att det i sig inte är en tor grej men de som känner mig väl och vet vad jag känner inför nya upplevelser och folksamlingar förstår kanske att det var en bedrift…
Under kvällen bestämde jag mig för att försöka hitta på nått så jag fortsatte med “projekt vardagsrum”. 2 killar fick komma hem och hjälpa till att byta soffor och sen bytte jag gardiner. Nu gäller det att hitta en ny verkligeht i vardagen igen.
Gabriel kommer alltid att finnas i mitt hjärta och han har en särskild plats.
Skrevs:2006-09-21 21:23:57
Idag har jag varit med om något stort och viktigt. En upplevele som lämnar efter sig ett känslomässigt kaos.
Jag känner mig stolt (över mina vänners vackra barn), glad (över att jag fått se honom och skicka med honom lite kärlek), sorgsen (över det uppenbara, -att han inte får växa upp), förtvivlad (över familjens lidande), priviligierad (som har såna öppna och varma vänner) och en massa massa annat. Jag har fått uppleva en sida av livet de flesta av oss slipper se. Jag är tacksam för att jag slipper slippa…
Jag är uppfylld av kärlek och ömhet för ett litet barn. Ett barn som lämnat oss men som fått med sig så otroligt mycket kärlek på sin resa.
De senaste veckorna har jag fått lära mig så mycket. Jag har fått se hur olika sorg kan se ut. Och hur olika man möter sorgen. Jag har fått klart för mig hur lite man egentligen vet. Hur lite JAG vet och hur lite andra vet. Vilka konstiga föreställningar det finns och hur svårt det är att tänka utanför ramarna. Jag har lärt mig att något inte är rätt bara för att majoriteten tycker det och att det inte finns regler för hur man ska förhålla sig till andra människors sorg. Vi är alla individer och har RÄTT att bemötas individuellt och inte utifrån en mall. Det som är otänkbart för en person kan vara nästa persons livlina. Det låter konstigt men så är det.
Jag söker mycket information om sorg, sorgearbete och om att bemöta sorg just nu. Det är bra för mig. Det borde egentligen vara gammal skåpmat. Det är sånt vi läste mycket om när jag ingick i POSOM-gruppen på en tidigare arbetsplats, ändå är det NU som jag förstår det och kan ta till mig det jag läst. Då var det bara teori, jag reflekterade inte alls över det på det sätt som jag gör nu. Jag har hittat många bra sidor på internet, en del skrivna av människor som genom gått en stor sorg, andra mer allmänt skrivna som tex Liv & Hälsa -Sorg Där man kan få en del grundläggande svar och jag tycker att den sidan är bra (missa inte att den består av flera sidor). Om man vill veta mer om hur man ska bemöta människor i en specifik situation vill jag rekomendera att man söker på tex “förlora barn” i en sökmotor. Så har jag funnit mycket stöd och jag tror att det har hälpt MIG som anhörig känna att jag kan finnas där för dem.
Nu blev jag sådär långrandig igen men vad jag egentligen vill skriva är att jag är mycket priviligierad och att sorgen har SÅ många ansikten varav inget är fel.
Tillägg 2006-09-22 18:38:14
Jag fick följa med och göra iordning Gabriel för begravningen. Han kläddes, bäddades ner och fick med sig några saker på sin färd.
Skrevs:2006-09-18 17:08:44