Nu känner jag att dagen varit dramatisk nog.
I morse ordnade jag tid hos tandläkaren för att dra ut en mjölktand.
Lillebror vill inte kännas vid dem som jag berättat tidigare bla. här och här).
Det lyckades jag få till så att jag först hann äta lunch med en föräldraledig kompis.
Precis när jag ska åka iväg på lunchen får jag SMS från M som sitter på akuten i Kristinehamn med brännsår på axel och arm *yayy* -han gick inte att nå men rinde upp senare under lunchen och berättar att 120-gradigt vatten ”hoppat på” honom. Han är ok, ingen fara för liv och lem (1-2%-iga brännskador av 1-2:a graden) Han har bara gjort mig jäkligt orolig en stund och får stå ut med rejäl sveda ett tag framöver. Med smärtstillande i kroppen tycker han att det är en bra idé att ”avsluta lite grejjer” på jobbet och sen åka till Stockholm på kurs.
Efter lunchen hämtar jag Lillebror för att få nästa tandelände utdraget.
VARFÖR kan han inte bara vicka ut skiten? Nu var vi återigen 3 vuxna för projektet och han skrek sig hes. Förvisso inga könsord och förolämpningar mot personalen så som storebror gjorde när han snedtände på midazolam (man får vara glad för det lilla) men utpillandet av tanden tog 40 (fyrtio) minuter.
Det är när man kommer hem igen man är tacksam för att han är autistisk för när jag dragit igång ”Lego Indiana Jones” har han glömt allt på ett par minuter och all hans ångest och förtvivlan är som bortblåst. Han får sitta där tills blödningen slutat.
Tur att själva lunchen var otroligt odramatisk och trevlig!
Jättegod sallad dessutom 🙂