Etikett: C25K

Jag kämpar för att få upp min kondition.
Idag gjorde jag Coopertest vilket gav ett rätt nedslående resultat då jag hamnade på konditionsvärde 30 som är under medel.

Jag sliter som en hund för att orka springa 30 minuter sammanhängande. Kämpar, kämpar, KÄMPAR mig fram varje meter för kroppen är tung och jag får inte luft.

Jag är storkonsument av artiklar om konditionsträning.
Jag ser i allt det material jag kommer över att jag, min form, rent ut sagt SUGER!

Jag läser också på en massa ställen att jag borde träna MINST 45 minuter åt gången, att allt särunder är i princip värdelöst men här drar min hjärna i handbromsen.

Varför har så många förståsigpåare så svårt att se behovet av att utvecklas långsamt? Vi som dras med flera år av fysiskt förfall behöver tid att komma i form. Jag tar i så jag får blodsmak i munnen för att åstadkomma det jag gör nu, vilket är 28 minuter i pingvin-tempo. Om jag ska ta fasta på att ”allt under 45 minuter är bortkastat” eller ta till mig alla tabelldata som säger att mitt tempo är sämre än sämst så kan jag ju lika gärna ge upp och det är PRECIS vad jag tror att många människor gör.

Nu väljer jag att se på det hela LITE annorlunda.
Jag väljer att se mina framsteg. I våras var jag på väg att ge upp när jag insåg att 3 minuters sammanhängande löpning gav blodsmak och jag fick sådan träningsvärk att jag knappt kunde gå efter ett C25K-pass. Idag kan jag springa 28 minuter sammanhängande, 6 dagar i veckan. -Jag äger!

Dagens coopertest säger förvisso att jag har en kondition under medel för min åldersgrupp men den ger mig också en siffra att relatera till i framtiden när jag förbättrat min kondition ytterligare. För utvecklas ska jag!

Det där med att jag skulle vara tvungen att träna 45 minuter för att det skulle vara någon mening med det hela avfärdar jag som koketteri. SJÄLVKLART är det meningsfullt att börja från grunden och bygga upp sin fysik på ett långsamt men hållbart sätt. Jag vet nog INGEN som ger sig ut 45 minuter första löp-passet och sedan lyckas bibehålla det utan skador.

Min resa hittills har varit LÅNGT ifrån meningslös trots de korta passen. Jag har för helsike gått från 3-28 minuter sammanhängande löpning på mindre än 3 månader.

Låt oss vägkantspingviner utvecklas i vårt tempo.
Jag har kommit så långt!
Jag skäms inte över att vara vägkantspingvin, -jag är stolt!

Idag utökades tiden jag skulle springa med 3 minuter till totalt 28 minuter.
3 minuter är inte mycket men jag är ändå så otroligt stolt över att jag klarade det.

Jag springer verkligen inte fort men det är heller meningen just nu. Meningen är att jag ska utöka tiden långsamt tills jag orkar springa 30 minuter sammanhängande. Därifrån ska jag sedan förbättra tempot.

Jag märker att jag har jobbigt på ungefär ställe varje pass.
Första kilometern är jättejobbig, sedan släpper det lite för att sedan bli jobbigt igen när jag har ungefär 8 minuter kvar.

Jag använder ipod och den ger mig feedback om jag önskar under passet och ger även tidsmarkörer (eller talar om hur långt jag sprungit om det är mitt fokus). För mig är det helt avgörande, det är nämligen sjukt svårt att bedöma tid när man springer. Är det segt i kroppen kan 5 minuter kännas som 20, det blir lätt att man springer och kollar på klockan i ett. När rösten talar om att jag har 10-4-3-2 minuter kvar så VET jag att jag klarar det. Jag behöver heller inte hålla koll på klockan, jag behöver bara kämpa på.

Varje träningspass när jag kommer till “3 minuter kvar” växer jag. Jag vet att jag har klarat dagens pass och har då även vunnit över mig själv. Jag är nämligen, precis som många andra, en ganska bekväm person. Att jag har kommit så här långt är en stor seger för mig.
-Min vilja är större än min latmask.

Idag har jag kört andra dagen i vecka 7.
Jag testade att springa på löp-banan på idrottsplatsen i tisdags och gillade verkligen det så där sprang jag idag med.

Vecka 7 innebär 25 minuter (eller 4 km) sammanhängande löpning.
Jag håller fast vid att köra tiden, precis som tidigare under programmet så jag fortsätter med det.

Jag jobbar mig fram ganska långsamt så jag avverkar bara 3,6km på de 25 minuterna men det gör inget för jag kämpar faktiskt på i 25 minuter  vilket jag tycker är bra jobbat när man varit en slöhög som mig.
Veckan som kommer, som också är näst sista veckan i programmet, ska jag öka på till 28 minuter och det känns helt klart hanterbart tycker jag.

 

Dagens träningspass blev i elljusspåret och nu fatttar jag varför man behöver olika skor för olika underlag.
Skorna jag har är rejält dämpade för att jag ska kunna springa på asfalt men när jag använder dem i skogen känns det som om all energi sugs upp av underlaget så att varje steg blir supertungt. Nästa gång jag åker till elljusspåret ska jag testa om mina gamla skor funkar bättre där.

Jag noterar förövrigt med skräckblandad förtjusnng att sista passet den här veckan innebär 25 minuter sammanhängande löpning. TJUGOFEM minuter!!!

Så här ser passet ut vecka 6, dag 1 i C25K:

Värm upp m. 5 min rask promenad och:
– Jogga 5 minuter
– Gå 3 minuter
– Jogga 8 minuter
– Gå 3 minuter
– Jogga 5 minuter

Jag KLARADE det!
Jag klarade 20 minuter sammanhängande!
(Blir lika förvånade varje gång!)

Idag körde jag på asfalt och även om stegen blir lättare så känner jag att det tar betydligt hårdare på lederna men också musklerna protesterar mer. Får försöka variera underlag tror jag.

Så här ser passet ut vecka 5, dag 2 i C25K:

Värm upp m. 5 min rask promenad och:
– Jogga 20 minuter